När jagvsr inne på sjukhuset rett tag sedan så fick jag världens panikattacker en läkare från psykiatrin kom jag låg inne för problem med magen och bukspottkörteln. Läkaren från psykiatrin skickade en remiss till wemind som jag haft kontakt med förut trodde det skulle dröja till efter nyår till jag skulle dit men den 22 december ringer dom från wemind och påminner om tiden den 23 jag hade ingen aning om att jag skulle dit då men min sambo tog ledigt och vi åkte .Jag fick träffa en ganska ung tror jag läkare han kollade lite i mina journaler och skrev ut en medicin jag haft förut sa han du måste ite gå här läkare på vårdcentralen kan skriva ut medecin jag sa att jag behöver prata med en psykolog han frågade vad vil du prata med en psykolog om lite av varje men speciellt min panikångest berätta mer om din panikångest sa han och det gjorde jag. Min panikångest är inte som alla andras jag har aldrig hört talas om någon som har det som jag mitt sy.ptom är extrem kramp i magen jag har ju fysiska problem med magen jag har opererat bort tjocktarmen och har stomi jag har också kronisk pankreatit men jag kan absolut känna skillnad på den smärtan och smärtan av panikångesten smärtan v panikångesten försvinner oftast efter ett par sekunder men är otroligt stark när den är som värst ligger jag och skriker på en skala mellan 1-10 så är det 20 jag brukar jämföra med när man får kramp I vaden för det har dom flesta haft det kän a så fast mycket värre när jag sa det till läkaren så frågade läkaren om det rkligenr panikångest jag har ja det är det din jävla idiot ville jag skrika och spring gråtandes därifrån men det gjorde jag inte jag satt kvar med tårar i ögonen och kände mig så kränkt läkaren skrev ut medicin och frågade för kanske fjärde gången om det var något mer jag vill tillägga jag svarade för kanske fjärde gången ja jag behöver träffa en psykolog efter ett tag sa han ok jag lämnar ett medelande till min kollega så får han ta ställning om jag behöver en psykolog sen var mötet slut jag gick ner till min sambo i bilen och grät det är inte första gången jag fått höra om det verkligen är panikångest jag har och jag vet att jag har det. Nu tvivlar jag ännu mer att någon kan hjälpa mig är det någon mening med att försöka hitta någon finns det någon som förstår när inte ens läkare förstår jag vet inte